fridaheterjag

Jag upptäckte just mitt sanna kall i livet....KIRURGI.
Vad baserar jag då detta på?
Jo...då jag tagit fram en liten kycklingfilé, som jag vuxet låtit tina upp under natten, kom jag fram till att denna behöver klippas. Första tanken borde ju vara att skära i den men nej, jag gick på känsla...min känsla var saxen.
Det var inte så att den var hårig, alltså att det skulle bli någon form av frisörklippning, nej nej...snarare tänkte jag att jag skulle dela den lilla pippin med saxen, mitt itu.
Jag fattar kyllingen, sen går jag i gång med saxen....och vilken precision, vilken elegans och vilka säkra kirurghänder jag upptäcker att jag välsignats med.
För vilka jämna linjer det blev, jag blev chockad av min talang till att klippa kylling...jag blev oerhört stolt, knäsvag och sakta men säkert uppkom ett leende på mina läppar. Jag tänkte...att om jag är en sådan stor talang på att klippa i döda ting så borde jag nog egentligen blivit en farbror doktor. Nu tänker ni att om du bara kan klippa i döda ting så kan du ju inte bli doktor för de ska ju förhoppningsvis rädda liv. Men då säger jag till er....att man klipper ju ändå inte i människor som inte är sövda så det måste ju vara samma sak. De ligger ju stilla...i bästa fall.
Vidare kan det ju diskuteras om det är ok att klippa i folk...man ska ju använda lite bättre utrustning kan tyckas...moderna ting som skalpell och dylikt. Fel säger jag...kan jag klippa i kyckling kan jag klippa i folk.
Jag hade utan tvekan blivit den bästa klippkirurg på marknaden....och ja jag behöver ett jobb så om någon är intresserad av min udda talang så är det bara att höra av sig. Klippkirurgfrida är härmed namnet jag lyssnar till.