fridaheterjag

Rynkor. Jag har rynkor. 24-åriga rynkor. Jag trodde inte man kunde ha rynkor vid 24-års ålder. Jag har alltid haft perfekt rynkfri babyhud och det vill jag fortsätta att ha. Vad är nästa steg? Att mina sjukt fasta bröst ska börja hänga och slänga nere vid knäna? Att jag ska gå i från min döhäftiga rockstil till beige långkjol med resårband i midjan? Att hitta grå mardrömsstrån från all hårväxt som kommer ur min gamla kropp? Peruk? Löständer? Nej säger jag bara, nej. Jag har alltid sagt att jag ska åldras med såkallad "värdighet". Med detta menar jag att jag aldrig ska bli vandrande plastik. Jag kan tänkas ta tillbaka detta, för om mina rynkor är det första tecknet på tidig ålderdom så kommer förändringar ske. Eller nej, det kommer det inte. Nu tar jag tillbaka allt. För jag är alldeles för lat och fattig. Jag kommer inte börja ta hand om mig själv i form av träning eller lägga ut några summor för att någon fabror doktor ska få skära i mitt vita skinn. Jag tar ett glas vin i stället. Jeg er en gammelsvensk. Det er godt.