En tanke slog mig plötsligt, hur skulle det vara om man skrev en extremt ärlig sån där kontaktannons. Ni vet, när man ska träffa någon...om man skulle ta bort alla typiska "tycka om saker" såsom långa strandpromenader och annat trams...min hade nog sett ut på följande vis:

Finnes: Flicka/tjej/kvinna...eller ja, jag har i alla fall ett kvinnligt kön. Bor i en sliten etta på några ynka kvadrat där taket håller på att falla in. Har instabil ekonomi, röker, dricker, tränar inte. Hade en katt som jag fick ge bort till mina föräldrar, den officiella förklaringen var att hon inte trivdes i det trånga utrymmet...det va alltså katten det va synd om. Sanningen är att jag inte vill bli förknippad med en patetisk singel som lever med sin katt likt den galna kvinnan i Simpsons som kastar katter och talar osammanhängande. För övrigt har jag dåligt temperament, tänder lätt till...tycker inte om att lyssna på andras problem i för stor utsträckning och jag är sämst på att bevara hemligheter. Romantisk är jag inte heller och jag uppskattar inte överraskningar.

Söker: En stilig, lång och mörk man. Han ska vara skitsnygg och skitsmart och inte ha ett enda fel egentligen.

Finns det någon chans? Njaee, tveksamt. Tack för mig.