fridaheterjag

En gång tog jag hem en kille jag dejtade till mina föräldrar. Vi hade träffats ett tag så det var inget konstigt med att han skulle följa med. Jag minns att han var lite nervös inför besöket men jag lugnade honom med att min familj var högst normal, inga konstigheter. Vi kan kalla dejten Frans.
Väl innanför dörren kommer pappa och möter upp i hallen. Pappa tar i hand och presenterar sig.
Pappa: "Hej, Anders"
Dejten: "Hej, Frans"
Pappa: "Grogg?"
Dejten tittar tveksamt på mig, känner sig tvungen att ge någon form av respons och piper fram ett tveksamt "Ja, tack".
Jag tyckte detta var ett högst normalt beteende, även om jag tycker att fader min kunde väntat en timme eller två...eller iallafall tills vi fått av oss ytterkläderna. Men ändå, högst normalt. Det tyckte inte dejten. Han återkom aldrig. Än idag vet jag inte vart han tog vägen. Märkliga människa.

Detta är en äldre historia från förr...och med förr menar jag ett par år tillbaka.
Scenariot utspelar sig under en bilfärd med mamma. Vid denna tid var westlifes verison av "You raise me up" ett populärt inslag som spelades flitigt på någon kommersiell radiokanal.
Såväl jag som mamma trallar med lite i versen, en allmänt gemytlig stämning under en annars ganska vanlig bilfärd. Sen kommer refrängen...
Mamma tar ton "You RAPE me uuuup so I can stand on mountains!!!"
Jag tystnar tvärt, tittar oförstående åt min sjungande mors håll.
Hon fortsätter glatt "You RAAAAAAPEEEEE me uuuup!!"
Jag fortsätter stirra på min mor. Hon återupprepar detta ord om och om igen. Efter en stund kan jag inte vara tyst längre.
"Hur tänkte du där mamma? You RAISE me up sjunger dom".
Mamma tittar lika oförstående på mig och utbrister "Nej Frida, RAPE. De sjunger om någon som har ramlat och behöver hjälp att komma upp genom att använda ett rep. Fattar du? RAPE=REP...dom tar ett rep och liksom häver upp personen som ramlat".
Mamma suckar över min UPPENBARA dumhet och att jag inte förstår djupet i låten och dess innebörd.
Min första tanke var att låta henne tro att hon hade rätt, hon verkade liksom så nöjd och eftersom hon inte är någon hejare på engelska (uppenbarligen) så tänkte jag att hon skulle kunna få komma undan med detta.
Efter en stunds betänketid beslutade jag mig ändå för att berätta för henne vad RAPE betyder. Detta eftersom hon tog i för kung och fosterland och verkligen sjöng ut i refrängen och det kunde kanske bli pinsamt för henne om detta skulle ske på allmän plats.
Jag berättade då att RAPE är engelska för våldtäkt. Mamma ryckte lite på axlarna precis som att, tro vad du vill Frida. Än idag sjunger hon om våldtäkt när låten spelas. Lika nöjd som förut.

När jag besökte min mormor tidigare idag och var på väg att gå hem hörde jag en smäll av något som föll i golvet.
Mormor ropar inne från vardagsrummet "Det är ingen fara, det vara bara min kli-i-röven-grej!"
Jag stannar tvärt upp, rör mig inte en meter till...
"Vad sa du mormor?" Jag tänkte att jag måste ju ha hört fel, jag vet att hon har en sådan där som man kliar sig på ryggen med. En sån lång, typ pinne med en liten hand i trä längst ut som ska räcka för att kunna klia sin egen rygg.
Mormor kommer gående ut i hallen..."Det var bara min kli-i-röven-grej" upprepar hon med ett stort leende på läpparna.
Jag frågade inte mer, tackade för mig och gick ut genom dörren.

4 enkla ting som gör vardagen mer spännande.

1. Blunda när du går över en trafikerad väg utan övergångsställe. Ett tips är att spänna kroppen ordentligt i förebyggande syfte om en bil skulle kollidera med dig.

2. Skriv ett hotbrev till någon viktig, fullproppad med hemmagjorda granatbomber. Skyll sedan på att dina händer blivit stulna om de skulle kolla fingeravtryck.

3. Kasta sten på alla du ser, gammal som ung. Försvara ditt beteende med att du har tillit till att metoden "stena folk" faktiskt har en positiv effekt för samhällsordningen.

4. Samla på döda djur och gör en tavla av dina fynd. Ring därefter ditt lokala museum och berätta lyriskt om ditt nytänkande bidrag till konsten. Glöm inte ta patent på din idé.

Härmed är människors tråkiga vardag över föralltid. Varsågoda.

Häromdagen när jag skulle gå på bussen stod en kvinna framför mig. Hon var skitgammal, såg väldigt vilsen ut och hade uppenbarliga problem med att få upp sin rullator på bussen. En god gärning är ju bra (trodde jag) så jag erbjöd henne en hjälpande hand. Kvinnan förvandlades hastigt till en misstänksam orch. Hon blängde på mig som om jag var satan själv, tog ett fast tag om sin portmonä och ropade "jag kan själv!!!"
Jag backade i ren förskräckelse...synade henne från nylonstrumporna och den uppenbara resårmidjan upp till baskern samtidigt som hon fortsatte att göra busskön längre och längre.
Hon trodde jag skulle råna henne, men jag skulle aldrig strida mot en orch. Det är emot den mänskliga naturen har jag läst i bibeln.
Hela bussresan kände jag mig iakttagen, jag rös, försökte tänka glada tankar och bad till gud att denna färd snart skulle vara över. Jag tittade bak i bussen, mot orchen. Mycket riktigt, hon studerade mig...hängivet nästan passionerat, fortfarande hårt hållandes om sin portmonä.
I fortsättningen ska jag aldrig hjälpa de äldre, bara djur. Utan portmonä, nylonstrumpor och basker.
Jag är inte känslig men detta var den absolut värsta dagen i mitt liv.

Ja, en orch i nylon. Nylorch. Blir det. Ihop.