Note to self: Inte göra "goda" gärningar.
Häromdagen när jag skulle gå på bussen stod en kvinna framför mig. Hon var skitgammal, såg väldigt vilsen ut och hade uppenbarliga problem med att få upp sin rullator på bussen. En god gärning är ju bra (trodde jag) så jag erbjöd henne en hjälpande hand. Kvinnan förvandlades hastigt till en misstänksam orch. Hon blängde på mig som om jag var satan själv, tog ett fast tag om sin portmonä och ropade "jag kan själv!!!"
Jag backade i ren förskräckelse...synade henne från nylonstrumporna och den uppenbara resårmidjan upp till baskern samtidigt som hon fortsatte att göra busskön längre och längre.
Hon trodde jag skulle råna henne, men jag skulle aldrig strida mot en orch. Det är emot den mänskliga naturen har jag läst i bibeln.
Hela bussresan kände jag mig iakttagen, jag rös, försökte tänka glada tankar och bad till gud att denna färd snart skulle vara över. Jag tittade bak i bussen, mot orchen. Mycket riktigt, hon studerade mig...hängivet nästan passionerat, fortfarande hårt hållandes om sin portmonä.
I fortsättningen ska jag aldrig hjälpa de äldre, bara djur. Utan portmonä, nylonstrumpor och basker.
Jag är inte känslig men detta var den absolut värsta dagen i mitt liv. 
Ja, en orch i nylon. Nylorch. Blir det. Ihop.
